Vänskap åt ett håll
Det är något som hänt. Vart är du nånstans? Jag oroar mig när du plötsligt inte finns och att du plötsligt är offline och jag känner mig som världens största idiot när jag får veta att du haft det såhär ett tag. Det där med att ta vara på saker, inte min bästa sida. Eller jo, fan jag tycker jag är bra på det. Det är bara att det är så jävla svårt när ens egen hjärna är så upptagen och då blir jag en dålig jävla vän. Ber om ursäkt för det. Jag vill dricka te och lyssna, så som du gjort för mig. Det är lätt att ha en vän men svårt att vara en vän, speciellt när det kniper. Speciellt när det inte är som vanligt längre. Jag vet att du länge funderat på hur länge du ska snurra i detta ekorrhjul och jag vet att jag sagt att du inte får sluta snurra. Jag vet att vi inte ser det på samma vis och att du inte gör något av självömkan, men att det är en tanke som finns hos dig. När du inte svarade var min första tanke att du bestämt dig. Det gjorde mig så jävla rädd. Så förbannat jävla in i helvete rädd.