Viktväst och panikångest
Ensam hemma och ska träna. Krånglar mig i viktvästen på 26 kg för att göra 10 squats och får sån fruktansvärd ångest att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Funderar på att ringa någon och be om hjälp men tvingar mig själv att lugna ner mig, lägger mig i soffan och lyckas åla mig ur helvetet. Det fysiska trycket är borta men kroppen tar en stund på sig att fatta. Fortsätter träna och sen kommer reaktionen. Illamående och yrsel, får lägga mig på knä med huvudet i golvet medan svetten svider i ögonen. Musiken pumpar och jag hyperventilerar. Kanske 3 sekunder, kanske 30. Jag har ingen aning. Yrseln sitter i en stund, är omtumlad och sätter mig upp, inser att jag överlevt. Fortsätter träna så smått men kroppen är lealös, utpumpad och slut. Det dansar ljus och skuggor i mitt synfält och det sticker i tår och fingertoppar.
Men jag överlevde. Mitt i denna stund har jag ringt D för att berätta att vad som hände. Det rent praktiska, det som syns utåt sett. Återger inte händelseförloppet på insidan, i kroppen och huvudet för det behöver jag inte. Det finns inte ord just då och jag vet att han fattar.