vulturesarecoming.blogg.se

Det är vardagen som är det kluriga. Just för att man har en vardag som rullar på och som har ett mönster som man är van vid och som man vet hur man brukar förhålla sig till. Inte till det bästa för en själv kanske, men det är en form av trygghet. 

 

Det är intressant nu när jag märker hur mitt destruktiva leverne systematiskt finns i min vardag även när jag mår bra. För att jag mår bra. Det gör jag verkligen. Men jag använder mig fortfarande av destruktiva handlingar för att hålla mig i schack. Eller inte för att hålla mig ischack, men för att jag är van och för att jag har vissa handlingar som jag vet hur jag ska hantera och som känns familjära för mig. Men som jag nu plötsligt börjar ifrågasätta. 

 

Att handla glass och choklad, bara för att. Att skära mig i armarna och runt axlar och nyckelben. Att döva tankarna genom att spela tv-spel. Det är saker som jag gör. Som fyller ett behov som jag kanske inte är medveten om, men som jag någonstans vet är ett problem.

 

Och det jag är glad över är faktumet att jag kan skriva denna text. Att jag kan förstå vad det är som händer med mig - även om jag inte förstår VARFÖR så förstår jag ATT det händer och kan finna ledtrådar till varför det är så. Varför skär man i sig själv fast man mår bra. Varför hetsäter man mat som ger en magont när man just insett att man tappat tio kilo.

 

Kanske för att man har ett inpräntat leverne sedan många år tillbaka. Kanske för att man inte är så mentalt stark som man tror. Men faktum är att jag känner djupt inom mig själv att jag ÄR stark just för att jag kan se att det finns. Att se att det existerar, även om det inte känns roligt så ignorerar jag inte det, utan funderar på det. Vänder och vrider på det för att försöka skapa mig en bild av vad det är som gör att det är såhär.