Tre kvinnor

Den första som lämnar, släcker sitt ljus, tackar för sig
lämnar sina närmsta i förvirrade funderingar, chock och förtvivlan.
Den andra som lämnar blir tagen av cancer,
får ljuset utblåst och försvinner snabbare än vinden, med sina närmsta paralyserade. Förstelnade. 
Den tredje blir snuvad på sitt liv,
på grund av någon annans oförsiktighet. Men ljuset vägrar brinna ut.
Med sina närmsta outtröttligt engagerade,
förbannade, tacksamma, glada och ledsna.
Men med hopp.
Med ett ljus som brinner
 

 
[Sedan februari månad har jag och delar av min familj och människor i min närhet drabbats av olyckor och dödsfall. Någon har blivit sjuk, någon har lämnat själva och någon som fått livet förstört på grund av någon annans slarv. Det tär på en.]
Poesi / lyrik / bild | | Kommentera
Upp