Samma person
Lyssnar till Thomas Newman's musik till Fried Green Tomatoes och skriver på en rapport till skolan. Humöret är lika omväxlande som vädret utanför. Ena stunden ser jag hur träden nästan tillintetgörs av blåsten medan det i nästa stund är så lugnt att jag glömmer bort att jag befinner mig två kilometer från havet. Det kan vara så att musiken provocerar fram en reaktion hos mig men oavsett vad det beror på så är det hanterbara känslor. Känslor jag kan omsätta till produktivitet. Till att skriva, måla eller springa bort. Det är så sjukt att tänka att personen som bor i min kropp är densamma som försökt klättra ut så många gånger. Samma person som nästan förintats av känslor som tar över, som skallat väggar, klöst i ansikte och hårbotten och underarmar och baksidan av lår tills det gått hål. Samma person som inte sett hur i hela världen hon ska kunna finnas till. Hur hon ska kunna samsas med alla tankar i huvudet och känslor i kroppen.
Det är samma person.