Sömnlöshet
Jag är en nattuggla. Har alltid varit. Det är väldigt dubbelt för jag har å ena sidan alltid sovit mycket, mina föräldrar har sagt att jag som spädbarn spenderade mestadels av min tid med att sova, och när jag inte sov så åt jag och sedan sov jag igen. Detta är väl något som jag tagit med mig, då jag har lätt för att sova, samtidigt som jag i olika perioder i livet har haft fruktansvärt svårt för att sova. De senaste åren har mitt trick vid sömnlöshet varit att stiga upp och spela datorspel eller lyssna på musikvideor och spela Tetris, för att få timmarna att gå. Detta är väldigt kontraproduktivt (och detta särskilt för mig som fått lära mig mycket om mindfulness) av olika anledningar.
När man studerar en bildskärm (dator, smartphone, tv etc.) så måste ögonmuskulaturen dra ihop sig för att fokusera på de punkter som utgör skärmen. Detta innebär att musklerna i ögonen är konstant aktiverade och därför också konstant utsatta för stimulans. Många barn och unga drabbas idag av närsynthet på grund av att ögonmuskulaturen blir överstimulerad. Då man håller ögonmusklerna fokuserade på en punkt under så lång tid gör det också att det tar en stund för ögonen att justera när man plötsligt börjar betrakta saker på långt håll. Min ögonmuskulatur är konstant spänd eftersom jag både tittar mycket på datorskärmen och utöver det tycker om att läsa böcker. Detta gör att jag nu behöver läsglasögon för att låta musklerna vila medan jag ser saker på nära håll - vilket i sin tur kommer att minska huvudvärk och trötta ögon.
Men förutom att ögonmuskulaturen blir överstimulerad så blir det dessutom som ett fyrverkeri i hjärnan. Min f.d. barn-och ungdomspsykiater uttryckte sig på detta vis, för att jag lätt skulle förstå att även om det känns som avkoppling när jag sitter vid datorn och bara spelar spel eller chattar så pågår det samtidigt en rad aktiviteter i hjärnan. Aktiviteter som dels arbetar för att låta ögonen hänga med men även en massa andra faktorer som jag dessvärre inte kan så mycket om (men gärna googlar eller blir upplyst om vid annat tillfälle). Att sitta vid datorn för att koppla av är alltså en illusion - vilket tog många år för mig att ta till mig.
För så fort jag var sömnlös så satte jag mig vid datorn - vilket förvisso gör en trött - men inte trött i den mening att kroppen börjar slappna av och finner ro, utan det handlar om en trötthet som kommer av att hjärnan blir stressad och överaktiverad. Det minskar i sin tur inte stressen i kroppen hos en människa som har lätt för att drabbas av stress och ångest.
Det jag har börjat prova för att "bli kvitt" sömnlösheten (eller snarare problemet med att varva ner) är yoga. Yoga är något jag gjort till och från under ett års tid ungefär men jag har inte riktigt blivit frälst så som många utövare beskriver att de blir. Jag är inte heller särskilt duktig på yoga och jag kan inte ens en tiondel av alla de yogaövningar som finns att tillgå, men det jag märkte var att genom att ha memorerat endast drygt fem yogaposer som jag gjorde i ett lugnt meditativt tempo resulterade i att jag dels lyckades varva ner kroppen och dels kände mig mer "redo" att gå in och lägga mig i sängen igen. När jag blir rastlös över att jag inte kan sova så kryper det ofta fram ångest som lättast har dämpats genom att jag går upp, startar datorn, brer två mackor, kokar te och sedan slår ihjäl två eller tre timmar framför skärmen. Att nu istället gå upp, och utan att ens tända en lampa utan bara rulla ut yogamattan i vardagsrummet och utföra några övningar har visat sig vara ett bra sätt att dämpa och förhindra mycket av den ångest som vanligen kommer krypande i samband med sömnlösheten. Jag vet inte om det rört sig om fem minuter eller en kvart på mattan, men det spelar ingen roll, för faktumet att det var helt rofyllt att gå tillbaks till sovrummet räcker som betyg för mig. Igår natt behövde jag bara gå upp ur sängen vid tre tillfällen under loppet av en timme, varav jag utförde yogan vid sista tillfället och sedan lyckades finna ro. Kan ju ha varit en tillfällighet, men oavsett vad som kände jag en märkbar skillnad i kroppen vilket gör mig glad och hoppfull.