Sömnlös
Drack kaffe så nu kan jag fan inte sova. Han sover med musiken på, närmare bestämt min pms-låtlista på repeat inne i sovurmmet och han breder ut sig över hela sängen. Ingen plats alls till mig. Lägenheten är dåligt uppvärm då jag är snål så när jag väl smyger tillbaks och lägger mig kommer fötterna vara så kalla att han vaknar och stönar när jag borrar in dem under hans täcke och pressar emot vilket hudparti som helst som alstrar värme.
Det känns som att jag är tömd på innehåll. Jag känner mig inte tom, men det känns som att allt som jag behöver skriva har skrivits så intensivt de närmsta fjorton dagarna att det nu råder stiltje i huvudet. Vet att det antagligen förändras vid nästa samtal. Då kullkastas väl allt, ger vind i seglen och tar mig närmre och längre ut på djupare vatten. Det är spännande och läskigt på samma gång.
Kom på nu att jag snart fyller år. Det är inte många dagar kvar och jag känner mig gammal som fan. Och ung. Som om jag fortfarande är 17 och väntar på att saker ska förändras, samtidigt som jag egentligen är jättemycket äldre än det. Förhoppningsvis lite klokare också.