vulturesarecoming.blogg.se

min vän dör

hon slutar inte andas

men hon försvinner

och lämnar mig kvar

mig och ett stort svart hål

som är för stort för mig att greppa

 

jag är fyra år

försöker förstå

hon är inte borta

hon bara bor långt borta

på andra sidan havet

ska ha ett annat liv

där jag inte är med

 

skriva brev

jag kan inte skriva

prata i telefon

jag når inte upp till luren

och vad ska vi prata om?

vi kan inte prata

för vi kan bara leka

 

att höra hennes röst och veta att hon är tusen miljoner mil bort ger en klump i halsen och föräldrarna pushar, 'det är bara att prata' och det bränner och svider i bröstet och rösten försvinner och munnen rör sig men ljudet kommer inte så jag släpper luren, springer ner i källaren, under soffan bland popkorn och dammråttor och kinden mot golvet och lyssnar.....

 

Jag ligger länge under och tänker på allt jag kunde berättat. Om löven på träden runt kojan, om omöjliga knuten på hopprepet och rockringen som vägrar rocka mer än tre varv runt min fyraåriga midja och att det regnade i tisdags och att de blå legobitarna börjar ta slut och vattenfärgerna är så blandade att man inte ser vilken som är vilken och hur högt jag gungade i parken och att jag äntligen vågade hoppa från tredje trappsteget ner på altanen och......

 

jag öppnar munnen men det kommer ingenting

en tår blöter ner golvet

en dammråtta dansar en bit från mitt ansikte

öppnar munnen

formar orden

först inget ljud, sedan en viskning

 

Hör steg i källartrappan.

Föräldrarna undrar vart jag är.

Torkar golvet och kinden från tårar och damm

'jag hittade popcorn!' 

'De hälsar så gott.'

'Mm.'

'...'

'jag ville titta på film!'

 

[dags att sova]
skriker i kudden

som blir blöt av tårar och skriken

bankar och slår

men tyst, försiktigt

kastar en nalle men får dåligt samvete och hämtar honom igen

ber om ursäkt

kryper ihop i huvudänden och blundar och vilar

 

min vän är död

inte död som i död

men hon är död som i borta

och hon kommer inte tillbaka