att skriva under press
och jag pressar och pressar och pressar
fingrarna mot tangentbordet
bokstäverna äqaregkmn uppenbarar sig i ett förvirrat mönster
och jag gör desperata försök att koda dem
samtidigt som aktiviteten bakom kraniet
värker - skojar inte för jag känner seriöst hur det värker -
av ansträngningen att fiska fram det meningsfulla
och bygga meningar, ord och syften
med dessa slumpvis utvalda tecken
och fan vad ont det gör
när det inte finns mer att skriva
huvudet tomt och armarna skakar
för nåt måste ut och nåt måste fram
och du skrattar och ler och snurrar ett varv
och du märker mitt fokus
stör ej - en skylt på min panna
som vibrerar av ansträngningen
att locka ut det som fastnat
och tillslut lossnar det - tanken släpps fri
och jag skriver och du slutar, slutar skratta, slutar snurra
förlamad, förvånad - det gick trots din närvaro
mina fingrar rör sig
glider över tangenterna - frustration och stress och iver
Mellanslag: Vänster tumme / höger pek eller lillfinger.
Aldrig nåt annat men alltid för högt, för aggressivt.
Ljudet väcker dig gång på gång, tar dig tillbaks till stunden
där jag kan göra allt och du inget
där jag styr världen och du tyst tittar på
eller snurrar eller skrattar eller skriker eller klagar
på hur hårt mina fingrar slår ner