människans bästa vän
han slungades ut
genom krossat glas
exploderande metall
bränt gummi och stickande grus
landar på åkern
i stillhet
fullständig stillhet
vaknar
skakar, tittar, lyssnar
mattes röst
som ett rop i fjärran
"hjälp"
och han vet han ska tillbaks
linkar, haltar
fram till vraket
hon finns därinne
nånstans långt därinne
i magen på metallmonstret
som ligger krossat mot åkern
matte ropar
han sitter
matte tystnar
han sitter
och sitter
sitter
väntar
duktig hund